juliaen

Framme i San Diego! Flygresan hit gick bra och jag hann både se The hunger games och The lucky one. Vilka båda två var jättebra! Idag ska jag åka till stranden och försöka mig på att surfa, ska bli så roligt!

Fick en fråga för några dagar sen vilket företag jag åkte med. Organisationen heter Skandinaviska Institutet och det fungerade hur bra som helst. Kan verkligen rekomenderas!

Hoppas ni har det lika bra som jag!

Kan säga att det ibland är lite knepigt att bada med två småbarn och en farfar. Lyckligtvis kom de alla tre överlevande från stranden och jag kunde pusta ut. Resten av dagen lekte vi och hade roligt, trots detta var det skönt när föräldrarna klev in genom dörren. Senare på kvällen lekte jag och T, 3.5 åringen, med en freespy ute på gräsmattan. Plötsligt råkade han kasta den på sidan hårt in i mitt öga. Det gjorde så fruktansvärt ont så tårarna bara sprutade. Pappan tog över barnen medan jag sprang in. Jag hade väldigt tur eftersom farfarn var pentionerad ögonläkare. Han undersökte och konstaterade att det inte något allvarligt, vilket var väldigt skönt att höra. Jag har så mycket på gång att det inte finns tid för några skador!
Jag fick i alla fall medicin för att det inte skulle göra så ont. När jag satt där inne kom 3,5 åringen fram och gav mig en stor kram sammtidigt dom han sa ”Im sorry, is it better? I love you Julian!” Då smälte mitt hjärta lite dels för det verkligen var jättegulligt sagt och för att han sen första dagen tror att jag heter Julian!

De senaste dagarna här i Cape cod har varit helt underbara. Det här är verkligen en semesterort för de dom bor lite längre in i landet. Husen är stora och ligger precis vid vattnet med tillhörande lyxbåtar. Skulle verkligen inte tacka nej att ha ett sommarhus här! Vi har legat på stranden, solat och ätit hummer flera dagar i rad, underbart!

Idag har dagen däremot varit lite av ett äventyr. Jag skulle passa barnen hela dagen och det bestämdes att vi skulle till en lekpark. Bara att köra bilen vi hyrt här var en utmaning eftersom den är jättestor och jag inte alls känner till området. Jag packade i alla fall in båda barnen i bilen och körde, efter karta, mot lekplatsen. Väl framme var jag väldigt lättad eftersom jag egentligen inte har lov att köra en hyrbil här i USA. Vi hann dock bara leka i ca. 20 min innan vi hörde den första åskknallen. Bara några sek senare ösregnade det och jag fick skynda mig att få in barnen i bilen. Jag däremot stod ute i regnet och bråttades med vagnen som inte gick att fälla ihop. Tillslut kom åskstormen närmare så jag gav upp och gick in i bilen. Vädret var helt galet! Har aldrig varit med om så mycket regn, åska och blixtar på samma gång. Så där satt vi helt fast i bilen och kunde inte ta oss någonstans och teckningen var så dålig att mobilen inte heller funkade. Jag tänkte att jag helt enkelt fick göra det bästa av situationen så vi hade dans och sånglektioner i bilen i nästan en timme innan vädret gav med sig. Kan inte säga att det inte är det lättaste att underhålla en 1,5 åring och en 3,5 åring i en timme på endast ett par kvadratmeter, men det går om man har lite fantasi!
När regnet började avta körde jag hemåt, matade barnen och la dem för att sova middag. Sedan andades jag ut och tänkte att dagen inte kunde bli mer händelserik men där hade jag fel.
Vi hade bestämt att när barnen vaknade skulle jag packa in dem plus badgrejerna i bilen, hämta deras mamma för att senare bege oss mot stranden. Precis innan barnen vaknade kom deras Farfar på besök. Han skulle vila och därför inte följa med till stranden fattade jag det som. Jag väckte barnen och lyckades packa in både dem och all packning i bilen. Efter det ringde jag värdmamman för att bara dubbelkolla att inte Farfarn skulle med. Svaret jag fick var att han skulle med. Medan jag stressat spände fast barnen, pratade med värdmamman kom det en stor hund springandes och hoppade in i bilen! Jag la snabbt på luren och fick sjasa ut hunden medan jag hade skrikande barn i bilen. Sedan sprang jag in och hämtde Farfarn och sprang tillbaka till bilen. Sedan ropade farfarn att han inte hade någon nyckel så jag fick springa tillbaka fõr att låsa. Medans farfarn försökte ta sig ut ur huset dök den stora hunden upp igen och sprang denna gång in i huset! Jag stod utanför och skrek ITS A DOG IN THE HOUSE!! Farfarn skyndade sig in i köket och försökte få ut hunden medans jag försökte lugna de skrikande barnen. Tillslut var hunden borta, huset låst, alla fastspända i bilen och vi kunde äntligen bege oss till mammans jobb
.

Haha skrattar när jag skriver detta eftersom allt låter himla komiskt så här i efterhand. Men jag kan sägs att en mer kaosdsg har jag nog inte varit med om!

Dagen slutade i alla fall helt underbart med att jag fick uppleva nått jag länge drömt om att göra. Nämligen simma i havet på natten där det finns självlysande plankton. Bara man rörde sig i vattnet blev det helt glittrigt och självlysande, så himla coolt! Det är sådannt jag bara har sett på TV förut men kan säga att det var så mycket häftigare att uppleva det själv!
Nu ska jag sova och pusta ut efter en händelserik dag!

Resdagen hit till Cape cod igår blev väldigt lång. Det började med att alarmet ringde 3 på morgonen hemma i SF och vi var inte framme i sommarhuset förens vid 7 tiden på kvällen. När vi klev ut ur bilen kändes det som man entrade en regnskog. Det var sjukt fuktigt och varmt så svetten bara rann! Eftersom vi bara har fläktar i huset och ingen AC så bar det direkt av emot en kinarestutang för att komma in i kylan. Det skulle vara Sverige det!

Idag tog vi oss in till city och besökte ett akvarium. Kändes som när jag var i Lyserkil med några vänner förra sommaren.

Juste har glömt att berätta gulligaste saken som hände här om dagen. Jag körde barnen hem från en lekplats och det var väldigt mycket trafik. Jag blev fast i en korsning och kunde inte göra någonting. De galna amerikanerna i bilarna bredvid började hojta och tuta och jag tänkte ”vill ni att jag ska köra ihjäl människorna som går framför bilen eller?!”. Ush jag blev verkligen riktigt arg och irriterad! Men plötsligt hörde jag en 3.5 årings röst från baksätet ”You can do this Julia! I know you can do it!” Och när den stressiga situationen var över skrek han av lycka ”You did it!” och klappade händerna. Kan man önska sig bättre ungar? Nej skulle inte tro det.

Har landat i Boston och sitter just nu i bilen på väg mot sommarhuset i Cape cod. Ser fram emot en vecka med jobb blandat med sol och bad. När denna vecka är över beger jag mig utan värdfamiljen till San diego och LA. Ser grymt mycket fram emot de kommande veckorna! Nu vet ni var jag håller hus iallafall och bättre uppdatering lovas när jag har tillgång till en dator!